top of page

Om jag väljer förstående så kan väl du välja tålmodig?

Jag har funderat över vad det är som gör att vissa händelser och upplevelser blir till milstolpar i våra liv - saker som för alltid verkar stanna kvar i minnet och fortsätta ha en inverkan på oss - även om vi inte är medvetna om dem just då de sker. Jag tror det kan ha lite att göra med om det som händer är något som berör oss eller inte; om det är något som inbjuder oss att känna.

I början av 2007 var jag med om en sådan upplevelse. Jag deltog i Neale Donald Walschs Life Education Program, en kurs som på många olika sätt berörde olika aspekter av livet. Neale är mest känd för att ha skrivit bokserien ”Samtal med Gud” och kursen hölls av honom själv och hans medarbetare i den vackra småstaden Ashland, Oregon i USA. Vi var en grupp om 20 personer som under de två-tre veckor kursen varade fick många möjligheter att känna in både hur det var att stå tryggt i vår bekvämlighetszon kring ett ämne och hur det kändes när vi på olika sätt inbjöds att utmana oss själva och ta kliv mot personligt växande.


Under kursen fick vi ofta frågor att reflektera över och svara på, och för mig var det värdefullt att få ta del av allas tankar och insikter, men jag tyckte alltid att det var lite jobbigt när det blev min tur att svara och allas ögon riktades mot mig. Jag ville så gärna vara hörd och sedd i det jag delade, men kämpade med att våga vara hörd och sedd.

En av dagarna inbjöds vi till att göra en övning. Vi fick varsin tom namnskylt och en penna och ombads skriva ner en egenskap på skylten. Det skulle vara en egenskap som vi ville visa och omfamna mer i oss själva, och det kunde vara precis vad som helst: rolig, allvarlig, spontan, generös... Jag satt ett liten stund och började fundera på vilken egenskap som skulle vara bäst att välja men så plötsligt kändes det självklart. Jag tog pennan och skrev ”visible” (synlig).

När alla hade skrivit på sina namnlappar fick vi fästa dem på kläderna och gå runt i rummet och prata med varandra. Om vad som helst. Andra delen av övningen handlade helt enkelt om att se vad som hände i oss när vi uttalade för oss själva och de andra vilka egenskaper vi önskade bjuda in mer i våra liv.

Men för mig var detta en ögonöppnare. Helt plötsligt vågade jag stå rakare i min ärlighet i svaren när någon ställde en fråga. Jag vågade se de andra deltagarna i ögonen när jag pratade efter att tidigare hellre ha tittat någon annanstans i rummet. Jag vågade bli sedd och hörd... åtminstone i det rummet där och då. Naturligtvis var det till stor hjälp att samtliga av de andra 19 deltagarna hade fått samma uppgift och att vi därigenom stöttade varandra i att bjuda in de egenskaper vi hade skrivit på våra lappar. Men när jag senare har tagit med mig övningen in i mitt liv (med en tänkt namnlapp istället för en riktig) så har jag märkt att det ofta känns annorlunda och gör en skillnad - i mig själv om inget annat - i mötet med andra när jag ger mig själv tillåtelse att bjuda in och stå i olika egenskaper i mig själv.

Detta är en övning som man kan experimentera lite med i vardagen och man kan gärna börja med situationer som inte känns så överväldigande eller utmanande. Vad händer i mig när jag på min osynliga namnlapp skriver ”lyssnande” inför besöket hos en vän? Vad händer om jag skriver ”närvarande” inför min promenad i skogen eller ”motiverad” inför att jag går till jobbet? Eller om jag skriver ”inspirerad” när jag ska gå och handla eller ”peppad” inför det där träningspasset?

Märker jag någon skillnad i hur samtalet med en annan människa blir om jag inför vårt möte väljer ord som till exempel ”förstående”, ”ärlig” eller ”tålmodig”? Eller känner jag någon skillnad i mig själv om jag väljer ord som ”modig” eller ”trygg”?

Vi har alla personer, relationer och situationer som väcker olika saker i oss, som utmanar oss att stå i vårt växande som människor, som inbjuder oss till att prova se saker ur ett nytt eller större perspektiv eller använda nya verktyg. Vi människor påverkar varandra, det kan vi inte komma ifrån, och jag tror det är viktigt att i den mån vi förmår hedra och respektera det som kommer upp i oss i våra samtal och möten med andra. Att vara så snälla vi kan mot oss själva i det vi upplever och när våra steg i växande bringar växtvärk.

Om du i ditt liv önskar stöd och ett tryggt rum att få kika på det som händer i dig eller mellan er när du samtalar med någon i ditt liv så är du hjärtligt välkommen att via denna hemsida boka en videokonsultation. Samtalet kan även ske i skrift via mejl om det känns lättare så.

Kommentera gärna eller dela egna erfarenheter här nedanför!

I värme,

Karolina


32 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comentários


bottom of page