För ganska många år sedan hade jag en bekant som då var ett par år från att gå i pension. Vid ett tillfälle berättade hon för mig att hon under ett luciatåg på dagis blivit ombedd av sin fröken att vara tyst och att hon sedan aldrig sjungit en ton i sitt liv. Denna lärares uppmaning definierade hur hon såg på sig själv i 60 år efter det.
Jag blev berörd när jag hörde det för jag anser att alla kan sjunga och att vi alla har en sång. Alla kanske inte känner sig manade att framföra den i toner och text utan istället i färg och med penslar, i dans eller i rörelse, i lera eller i trä, i skrift eller i tal, i drama eller i matlagning, med nål och tråd, i undervisning eller i samtal, med beröring eller i fotografi eller med verktyg. Eller med något helt annat.
En gammal lärare till mig brukade prata om att våra egenskaper och de erfarenheter vi bär med oss utgör vårt eget perfekta, gudomliga recept och att det finns saker och roller på jorden som just vårt unika recept är som gjort för. Ingen kan vara du bättre än du och ingen kan bidra till mänskligheten och jorden på det sätt som just du kan. En del av oss kanske känner oss kallade till att ta oss an roller eller uppgifter som är i rampljuset och som syns för omvärlden. En del av oss vet och känner att det är något helt annat som vi är här för att göra. En del av oss kanske inte alls är på det klara med vad det är vi vill göra eller vad vårt nästa steg i livet är. Och en del av oss kanske har fullt upp med att leva här och nu. Oavsett vilket så vill jag bjuda in mjukhet gentemot oss själva och påminna om att var och en av oss behövs.
För drygt tio år sedan följde jag med på en andlig resa till Mexiko. En kväll hölls en musikmeditation där vi fick sitta i en ring med slutna ögon och kravlöst lyssna på musiken. I en av låtarna som spelades för oss var Michael Jackson den som sjöng. Jag vet fortfarande inte vilken sång det var, men vi fick höra den på hög volym och det var många bakgrundssångare med. Så plötsligt, mitt i ett av hans högsta solopartier, ropade han - och jag tror faktiskt inte att detta hörde till originaltexten - ”Back me up!” till sina bandmedlemmar och fortsatte sedan att sjunga. I det ögonblicket slog det mig att inte ens en sångare så känd och erfaren som Michael Jackson skulle låta som han gjorde om det inte vore för de harmonier och den energi som framfördes av de andra musikerna och sångarna - och han visste det!
På denna mänskliga resa som vi kallar livet är något av det finaste för mig att vi har möjligheten att - likt i sången - vara en hjälp och uppbackning för varandra. Ibland är det någon som backar upp oss och ibland är det vi som får möjlighet att göra detsamma för någon annan. Det som till synes verkar vara en liten eller oansenlig handling kan betyda en hel värld för den som är mottagare för den. Dalai Lama lär en gång ha sagt att om vi tror att vi är för små eller obetydliga för att göra skillnad så prova att sova i samma rum som en mygga! Jag väljer att lita på hans ord.
I värme och tacksamhet,
Karolina
Comments